I morse när jag och typ tusen andra klev av tåget vid Trollhättans station så regnade det sådär yttepyttelite och alla stönade och suckade. Själv har jag alltid haft ett sundt förhållande till regn och tycker mest att det är skönt ibland under kontrollerade former. Så mig gjorde det inget att nosen blev lite fuktig. Alla andra kvinnor däremot letade upp gamla skabbiga paraplyn, drog upp huvor eller tog dyra kursboken som skydd. Jag blev lite förvånad att i princip alla av kvinnliga könet var så rädda om frisyren och sminket..och jag påpekar det igen..det kom yttepyttelite! Är vi kvinnor så fåfängda..? Så när jag nästan blivit så påverkad av grupptrycket att jag började fundera på att dra upp huvan så gled en ung man förbi med dataväskan över huvudet...HAHA vi är inte värst!!!

Nu skiner solen här i Trollis, men mörkar moln kryper cirkulerar. Jag väntar på min kompanjon Ella som lekt bondfru och kört maskiner långt inpå natten och begärde dispans för någon timme. Jag är ju inte omöjlig, men nu börjar det bli tråkigt att sitta själv och försöka skriva om Maslows behovstrappa. Passar på att lyssna på några indiska unga herrar som sitter bakom mig och rabblar de svenska ord och fraser de lärt sig...hihi..låter så kul. Inga problem..med tryck på g:et och hej på dig=heei pa diaj och hej då= heei dau. Sött!

Ajaja..hård stoppningssmak i rumpan!Heei dau=)