Tänk, ett inlägg om förlovningen gjorde att det drällde in kommentarer. Kul att se vilka som är här och läser. Jag tänker ju på er när jag skriver, häftigt att veta att ni läser:)

Allt det ledsamma kring morfars död börjar lägga sig. Vi ska ta det sista "farvälet" nästa torsdag hemma hos honom, på hans vis! Med en stek och Monica Zetterlund!

---

Men nu har jag lovat skriva om roligare saker så här kommer lite mer info runt förlovningen.
Efter åtta år kände jag att det behövdes något nytt i förhållandet. Nytt som i en varsinn ring att bära runt på. Jag tog tag i detta, eftersom jag var ganska säker på att om jag ville vänta på att Krille skulle fria så skulle jag förbli ogift. På vår åtta-årsdag 18/1 fick han något så romatiskt som ett kinderägg av mig. Jag vet, vi har bevarat vårt barnasinne väl. Vad K inte visste var att jag lagt ner enormt mycket tid på att öppna detta kinderägg, vilket inte var helt lätt ska ni veta, pilla ner en lapp i leksaksburken och sen försöka få ihop alla delar igen. På lappen stod såklart den STORA frågan. Men själva stunden blev inte som jag hade föreställt mig den. Vi var i Sälen med svärisarna och skulle ut och äta, så K tyckte det var rent olämpligt att äta ett kinderägg innan. Jag envisades med att han inte var tvungen att äta chokladen, bara öppna och bygga leksaken...som han ju tycker är så spännande...typ. Suck...okej då. När han sen öppnar den lilla gula burken flyger min egnengjorda lilla ihoprullade lapp ut och iväg på golvet....skiiiit också. K plockar ur leksaken och blir lite besviken när det visar sig vara en tvådelad pryl som sattes ihop på två sekunder. Jag sitter och tänker på hur jag ska göra med den förbaskade lilla lappen som nu ligger halvvägs under sängen. Som tur är har jag en sån ordningsam karl som hade märkt att något flugit ur och att han nu ville städa upp efter sig. Så han tog upp lappen, rullade ut den och läste. 

Sen kom stråkorkenstern in och ett fång med röda rosor. Han grät och sa att han var den lyckligaste mannen på jorden och jag kunde bara hålla med!

Det sista kanske är en blandning av verklighet och fantasi, men ni fattar, han sa ja! Och förra veckan fick vi våra ringar. Lyckliga vi som har varandra!! Och lyckliga mig som har er! KRAM